Om Hajna Svamlarns svaghet

Jag har många olika tankar jag utvecklar i många olika riktningar. Jag har ofta fel. Blundar för någonting uppenbart, översimplifierar eller rakt av börjar med fel premisser.

Men en punkt återvänder alltid. Jävligt många av problemen som finns finns för att människor är för fokuserade på sig själva. De blundar för vad som sker runt omkring dem. De gör val baserat på egen vinning. De vill ha mer. De är inte utilitaristiska av naturen. Jag tror inte det går att ändra på. Vi har den värld vi förtjänar. Jag vill ändra på den, men jag vet inte hur. Jag kan inte ens behålla vänner, vad kan jag göra för att övertala folk att sluta fokusera på det de anser är viktigt?

Igår föraktade jag mig själv för att vänner svek mig. Söp. Vaknade fylld av ångest. Märkligt att jag inte grät.

Jag behöver en likasinnad i mitt liv. Jag klarar inte av att vara stark själv. Men det skulle kräva att jag släpper in den människan. Jag vet inte om jag kan klara av det. Jag vet inte om jag inte kommer börja hata den människan när den sett för mycket av mig. Det har hänt förut.

Jag är livrädd för att utelämna mig själv. Att lita på att andra inte använder informationen om mig för att skada mig. Eller att de inte gillar det de hör, väljer att lämna mig. Frysa ut mig. Förakta mig.

Det kanske är ett kontrollbegär? Jag ogillar när folk sprider vidare information om mig, oavsett motivation till den handlingen. Berättar jag någonting för person A får jag en impuls av ilska när person B nämner den informationen. Det spelar ingen roll om informationen är personlig, jag har svårt att andra pratar om mig när jag inte vet vad de säger. Till och med om jag vet vad de säger.

Jag hatar när folk behöver förlita sig på mig. jag hatar när jag behöver förlita mig på någon annan. Men jag hatar känslan av ensamhet.

Det finns många opublicerade inlägg här. En del är halvtänka tankar. De flesta är som det här inlägget, fokuserat på mig istället för världen.

Jag mår inte bra när jag fokuserar på mig. Depression, ångest, stress, likgiltighet. Alltid någon av de känslorna.

Jag kan ha kärlek mot världen, men inte mot mig själv. Jag kan inte acceptera att ta emot den heller. Inte konstigt att jag är så jävla turbulent i hjärnan. Jag är fylld av motsägelser.

Innan jag gör någonting annat måste jag lista ut min egen dissonans. Lära mig att ta kärlek. Annars är det inte äkta att ge den.

Ett inlägg helt utan röd tråd. Men detta visar tydligt mina nuvarande tankemönster. Eller snarare avsaknaden av mönster. Kaos. Ostyrt kaos. Jag tror jag behöver skriva fler introspektiva inlägg. Jag måste nysta ut det här innan jag kan göra någonting annat.

Om utvikning på internet

Detta är min blogg. Den är öppen för resten av världen. Vem som helst med tillgång till internet och med kunskap om det svenska språket och/eller Google Translate kan läsa det jag skriver.

Öppen säger jag. Jag har inte berättat URL:en för någon, så även om någon skulle råka snubbla över sidan är det försumbar risk att denne skulle veta vem jag är.

Detta är, i sin essens, en dagbok. Som jag postar på internet.

Jag finns på nätet, kom se mig där på rygg

Skriv i min gästbok att du tycker jag är snygg

Jag finns på nätet, och om du vill ha mer

Jag finns på nätet bara kom och ladda ner

M. I. D gör intressanta texter. Intressant är även hur träffande jag anser den här är.

I den jakt på uppmärksamhet

Som speglar samhällets mentalitet

Om horor och köttgrottor

Googlade ”Why is prostitution immoral”. Jag får inget bra svar. De som säger det är omoraliskt grundar argumenten i att:

• Det gör kvinnor till slavar. 
• Religioner säger det är fel. 
• Det är äckligt att sälja sin kropp för pengar. 

All form av slaveri är föraktfullt. Men det behöver inte finnas ett likhetstecken mellan slaveri och protitution. Det behöver inte vara mer än tillgång och efterfrågan. Det behöver inte finnas tvång inblandat. Det behövs inga pimps eller bordellmammor. Det behövs inga tvång att ta alla potentiella kunder, oavsett vad horan anser om köparna. Problemet, ur det argumentets synvinkel, är hur prostitution behandlas. Och det går att göra någonting åt. 

Att religioner ska ha någonting att säga om detta strider jag mot i grunden. Denna fråga har ingenting med det spirituella att göra. 

Sen sista punkten. Det en hora gör är att dedikera sin tid och energi åt en uppgift, i utbyte mot resurser. Som en kontorsnisse. Rörmokare. Läkare. Att du anser det äckligt är inte skäl till att skapa förbud. Om horan arbetar utifrån fri vilja anser hen att det inte är äckligt. Varför ska dina åsikter väga tyngre än hennes, om det är hen som utför akten? 

Massage är okej att köpa. Det lättar spänningar i kroppen. Massage med happy ending är inte okej. Bara för att massageterapeuten tar på etogena zoner. 

Det där är en tradition vi skapat. Den traditionen har ingen grund. Sex är inte någonting heligt. Det är okej att runka, bli avrunkad, bli peggad, oralt, analt, s&m, avföringssex, whatevs. Sålänge det sker mellan två eller fler villiga individer. Det spelar ingen roll om pengar byter ägare i samband med akten. Och jag kan ärligt talat inte förstå att det finns folk som anser att det gör det. Sidan som ploppade upp när jag googlade visade en poll. Ungefär hälften av svarande ansåg prostitution omoraliskt. Andra hälften ansåg det okej. Jag vet inte hur representativa siffrorna är, men för mig är det skrämmande siffror. Det betyder att det finns många som är stolta över att ha arbiträra restriktioner på mänskligheten. Eller så vågar de inte fundera. 

”Då är du feg, eller lurad av all propaganda.”,  Köttgrottorna – Propaganda. 

Om Hajnas religion

Saker som inte går att mäta. Minnen, upplevelser, tankar, medvetanden, känslor. 

Man kan försöka mäta återberättandet eller effekten av ovan nämnda luddigheter, men aldrig sätta en siffra på själva tingen. Matematiken har kommit jäkla långt, i och med att grunderna är tydliga. Självklara. 1+1=2 och sånt. Spirituellt saknar vi en sådan grund. Jag vet inte ens om det finns. 

Vi förankrar oss i påstådda grunder istället. Vi skapar gudar som en basis. Klänger oss fast i den grunden oavsett hur väl det passar in i omvärlden. De etablerade religionerna står i motsats till vetenskapen. Man får inte kalla sig en äkta vetenskapsman om man tror på ett högre väsen. Det är ovetenskapligt. Man får inte kalla sig äkta troende om man säger att dinosaurier fanns. Det strider mot grunden att gud skapade oss som sin avbild, eller hur de säger. 

Som det är nu måste man göra ett val. Antingen värna om det omätbara spirituella, eller värna om det logiska mätbara. 

Jag vill inte ha det så. Det går att ha teologiska tankar samtidigt som materiella. Begränsningen ligger i hur dagens religioner kämpar för att behålla sin plats. Förhållningssätt, riter och traditioner som skadar, förhindrar eller strider mot den vetenskapliga utvecklingen behålls till varje pris. Det är inte konstigt att folk väljer ateism. 

Men det är skadligt att folk gör det. De blundar för halva sig själva och hela skälet till sin existens. 

Jag vill se en religion som kan arbeta i symbios med kunskap. En som vågar ändra sig efter ny information. En som inte förutsätter att vi är universums center. En som inte behåller traditioner för traditionernas skull. En som uppmuntrar sökandet av kunskap. En religion som inte skapar arbiträra lagar inom det materiella. Heller inte inom det spirituella. 

En religion skapad av den spirituella motsvarigheten av 1+1=2. 

Frågan är, vad står 1 för? 2? +? =? 

Om jag skulle skapa nästa religion, vilka teser skulle jag ha? 

• Det enda av värde är förmågan att värdesätta. 
• Du är ingenting i det stora. Du är en vattenmolekyl i en mitokondrie i en cell vars uppgift är att producera vänster lilltås nagel i en människa i en värld som finns i ett universum. I tid och rum. 
• Ifrågasätt allt. Alla frågor är värda att ställa och söka svar på. 
• Lyssna på dina känslor. Dina tankar. Låt aldrig omvärlden bestämma vad du ska känna. Dissonans skapas när du ignorerar dig själv. Den dissonansen för du över på andra. Ingen blir hjälpt av att du beter dig ”tappert”  och ”håller ut”. 
• Sök kunskap, om inte annat så för kunskapens skull. 
• Din kropp är ett tempel, värna det. Din planet är ett tempel, värna den. Ditt universum är ett tempel, värna det. 
• Behandla allt med kapacitet för att känna eller tänka med respekt. Är du osäker om det du möter har tankar eller känslor, behandla det som om du visste det hade det. 
• Ingenting är värt att censurera. Det priset är alltid för högt. 

Otydligt, hoppigt och grumligt. Men det är grundpelare som mänskligheten skulle må bättre av att ha i sina sinnen. Enligt mig. Jag kommer försöka formulera ovan lista bättre i framtiden. 

Inte så teologiskt, dock. Så det är inte en religion, per se. Eller alls. Mer som en brygga mellan religioner och vetenskaper? Ett förhållningssätt som möjliggör bådas samtidiga existens? Är det det jag vill uppnå? 

Ja. Jag tror det. Om man tror på Deus, reinkarnation, Vishnu, Quezacotl eller Allah spelar ingen roll, egentligen. Problemet är när tron tar sig rätten att påverka annat. Problemet är översättningen mellan det spirituella och det materiella. Då skapas lagar om böggiftemål, niqabs, mänskliga offergåvor och korståg. 

Religioner, som de är nu, är giftiga. Motpolen ateismen har därför etablerats, men den är lika giftig. 

Om ägande och potatis

Denna ansedda äganderätt. Att välja ut valfritt substantiv inom synhåll och säga att ingen annan får röra det. Om andra också vill ha ditt substantiv tvingas du ta till medel för att skydda det. Stängsel. Lagar. Hot om våld. Faktiskt våld. Restriktioner. 

Kan man klandra tjuvar för att de försöker ta det de önskar av andra? De beter sig inte värre än de som claimade det önskvärda först och håller andra borta. Båda grupperna är lika giriga. 

”Jag tog den här först!”, säger barnen i konflikter om leksaker på dagis. ”Ni måste lära er att dela med er”, säger dagisfröken. Det är lätt för henne att säga, när hen inte har ett eget begär till leksaken. 

När det inte finns ett överflöd, vilka kriterier ska styra fördelningen av resurser? Låt oss säga en bördig jordplätt med potatisplantor som exempel. Vem ska ha tillgång till den? Den som behöver potatisen mest? Den som kan nyttja marken bäst? Eller som det är nu, den som först satte ett staket runt den? 

Jag säger inte att det är fel att anse att ting är ens egna. Kommer någon som önskar ta min mobil kommer jag till svars försöka behålla den. Det skulle krävas rejäla övertalningar för att jag skulle ens börja reflektera över att ge bort den självmant. Det jag säger är att tjuvarna inte är ett huvudproblem. De är en effekt av någonting mer grundläggande. Kanske någonting vi aldrig kommer bli av med. 

Är girighet någonting mänskligheten aldrig kan bli fri från? Jag tror det är för svårt för oss att ens försöka, så som vi är nu. Såvida vi inte lyckas skapa överflöd av allt tänkbart åtråvärt kommer vi strida om resurser. 

Om desalinering och lyxtigrar

Hur fan kan brist på rent vatten vara ett problem? Det kallas för en kris, till och med. Det finns otal med föreningar och dylikt som begär pengar för att kunna hjälpa folk få vatten utan patogener eller salt. 

Så borde det vara. Att folk ska ha rent vatten alltså, inte att det ska finnas såna föreningar. Det löser inte problemet. Det sätter bara plåster på det, när det som krävs är en operation. 

Det är lätt att rena vatten. Allt som behövs är en värmetålig behållare (kokkärl) med lock, en till värmetålig behållare av mindre slag,  eld och tid. Med det kan allt vatten som finns att tillgå renas. Även saltvatten renas från saltet. Inga patogener överlever. Föroreningar bryts ner. En del av dem åtminstone. 

Att folk som lever i ökenområden har problem är ursäktbart, om att hitta vätskan inom gångavstånd är en svårighet. Sådana grupper borde hjälpas. Att omlokera närmre vatten. 

Men hur fan kan det vara ett problem i Haiti? Tydligen kämpar de massor med vattenbrist. Det är en jävla ö. Omgiven av vatten som på närapå gratis sätt kan omvandlas till drickbart. 

Är det okunskap hos befolkningen? Eller missar jag någonting? Om jag efter 2 minuters googlande i badkaret både finner problemet och en lösning, hur kan de 10 miljoner människorna där inte ha löst problemet, när de lever i det? 

Är det en konspiration? Försöker herrarna i höga hattar hålla folket i ständig brist? 

Att desalinera vatten i stor skala är dyrare än att skaffa vatten från redan rena depåer. Men det måste inte vara i stor skala. Varje individ kan göra det själv. Det finns metoder att använda solljus istället för eld, om det är brist på virke. Det tar tid, men har folket något bättre för sig än att se till sin överlevnad? Processen är till och med självgående, så man behöver inte vaka över den. Sålänge man kan lita på sina grannar. 

Det finns även många system med membranfiltrering. Mindre energikrävande, dyrare engångkostnader. Om folket inte kan filtrera själva, är det inte värt av staten deras att införskaffa sådana membran i överflöd? Vad är viktigare att lägga pengar på? Ferraris och vitfärgade tigrar? Försvar mot inbördeskrig, startade av problemet? 

Jag vet inte vad flaskhalsen är, men det är antingen okunskap eller girighet. Inget av alternativen är acceptabelt.

Om organismers medvetande och grässtråns potential för abstrakt matematik, samt om respekt för herpesvirusets känslomässiga liv

Det finns två mentala delar av ett medvetande. Intellekt och emotioner.

 

Intellekt uppstod i oss av evolutionen. En smart varelse har större möjlighet att påverka omvärlden till sin fördel. Vi är de smartaste varelserna vi känner till. Vi hade tur att det var vi som klättrade i träd, vilket gav tummar, finmotorik och dylikt. Det gav oss verktyg att påverka världen. De av oss som utöver det funderade på vad mer tummarna och fingrarna kunde åstadkomma upptäckte att vassa stenar, snören och pinnar kunde skapa vapen som satte oss högst i näringskedjan. Vi kunde jaga lättare och snabbare. Vi fick fritid att fundera på vad mer våra händer kan göra.

Intellekt gav oss dessutom möjligheten att vidareförmedla kunskapen vi samlat. Vi skapade språk. Avbildningar. Skrift. Internet. Vi lär våra unga det vi lärt oss, så de kan fokusera på det vi inte hann lära oss. Intellekt är en kulminerande snöboll.

Intellekt är att se världen och styra sitt beteende efter det. I sin utvecklade form även att manipulera världen till sin fördel. Vi leder i intellekt just nu, men det betyder inte nödvändigtvis att vi kommer vara de smartaste varelserna som funnits.

Ett grässtrå, till exempel, lever. Det bär DNA, det känner av omvärlden och anpassar sig därefter. Om gravitationen drar neråt vet strået att det borde växa uppåt. Är det brist på vätska får rötterna växa mer. Är det brist på solljus får bladet växa mer.

Uppstår behovet vid något tillfälle kanske gräs kommer mutera till sig flageller, börja krypa runt. Kanske flagellerna får egna flageller för att skapa bättre grepp. Detta grepp kanske gör det möjligt för gräset att bära runt resurser det samlar på sig under färden. Kanske inte bara resurser. Vassare, mindre och lägre stående grässtrån som kan utnyttjas till att påverka omvärlden. Som ett verktyg. Eller vapen. Eller bränsle för eld. Eller, om ytterligare 2 000 000 år, som en penna för att räkna kvantfysik med.

Intellekt hjälper oss att leva, men inte mer än så. Det är inte mer än ett evolutionärt verktyg.

 

Emotioner är den spirituella delen av medvetandet. Drivkraften. Vi bryr oss inte om att påverka världen om vi inte känner någonting inför den. Smärta, hunger, trötthet, avundsjuka,sorg, kåthet och njutningskänslor etcetera krävs för att vi inte bara sätter oss på marken tills vi dör.

Finns det någon anledning för dig att tro att du står högre upp än andra inom emotionellt medvetande? Finns det folk som känner känslor mer/bättre än dig? Mindre/sämre? Jag tror inte det. Jag tror vi alla har samma emotionella spann. De individuella skillnaderna finns i vad som triggar känslor, samt hur känslorna visas. Vi lär oss tidigt att inte gråta och skrika. Fördunkla känslouttrycken. Inte visa vad man känner om det man känner vore obehagligt för omvärlden att veta att man känner.

Det är en premiss i min tankegång. Alla människor känner alla känslor lika starkt. Skillnaderna är vad som får de att uppstå samt hur starkt de visas. Utifrån det kan tesen att alla människor har lika värde ha en grund.

Jag observerar min kisse ofta. Det är mycket som går förlorat i översättningen raser emellan, men jag tycker mig se ett känslomässigt spann likt det människor kan uppvisa. Jag ser inget skäl till att anse att katter är sämre än oss på att känna. Samma för hundar. Hästar. Kaniner. Grisar. Råttor. Ormar. Faktiskt samtliga djur vi kan domesticera (som jag i nuläget kommer på) kan uppvisa känslor som människor kan uppvisa.

Om vi sätter det som en till premiss har djur lika värde som människor. Jag har inte tänkt färdigt, men i dagsläget står jag för det. Det gör mig inte till vegan, dock. Att något måste dö för att något annat ska leva är en grundläggande lag för livet. Man kan respektera en kossas liv och ändå äta dess fermenterade mjölk och tacokryddade kött.

Vart går gränsen, dock? Kan fjärilar uppleva känslor? Träd? Gräs? Myror? Malariaparasiter? Staphylococcus aureus? Yersinia pestis? Herpes Simplex typ 1? De kanske kan känna saker, precis som vi. Men om de gör det har vi inget sätt att detektera det på. De må sakna hjärnor eller avancerade nervsystem, men vi har inget bevis att det är ett krav för emotionellt medvetande. Men vi är, som tidigare sagt, smarta. Vi kan nog komma på något sätt att detektera det, ifall det finns, så småningom. Men tills dess skadar det inte att respektera allt som lever, ifall ifall.

 

 

 

 

Brev till mig i dunklet

Sluta dricka. Sluta snusa. Styr din kropp till något du inte skäms över. 

Sluta slösa tid. Energi. Pengar. Resurser. 

Dare to care. Älska. Visa vem jag är. Släpp in de som är värda att bli insläppta. Var öppen för alla. 

Be inte om ursäkt för min existens. Tillåt mig själv att finnas. 

Fly inte. Bemöt alla känslor och tankar. Tillåt mig själv att känna. 

Endgame? 

Varför? Varför ska man bry sig? Vad vill jag ha? Varför ska jag leva? 

Jag vet inte. Men jag vet att jag kan få reda på det, om jag följer ovanstående. 

Kanske. 

Värt att testa. 

Om världens bästa yrke

En fåraherde behöver en stav för att stå över fåren och en fårhund för att hålla ihop flocken. 

Stav:

• Verktyg för att kommunicera 
• Anledning att bli hörd

Fårhund:

• Skäl att stanna
• Organisation 
• Negativ motivation 

Ska jag bli fåraherde kommer jag inte ha en hund. Enda skälet någon ska ha för  att lyssna på mig är att den individen vill höra vad jag säger. 

Om världen, MMORPGs, robotserier och seriösa Sandler-filmers gemensamma punkt

NPCs. Non-playing characters. Bakgrundsfolk. Utfyllnad. Reaktörer. Individer som inte bryter sin programmering. Förutsägbara tomgångsförare. 

Att bli kallad en NPC är en förolämpning. Ingen är nöjd med att finnas till enkom för att andra ska få skapa sina historier. Men de är så jävla vanliga. 

Du kanske tror du är en protagonist, men riskerna är stora att du på sin höjd är en quest-giver. Mer troligt skulle du ha titeln ”Human Townsperson” om världen var ett mmorpg. Du lämnar aldrig säkerheten. Du ger dig inte ut och levlar, skaffar loot, slåss mot eldjättar med hammare. 

I spelvärldar är det lätt att se skillnaden på vem som lever och agerar och vem som följer sina ekvationer och reagerar. Hur kan man se skillnaden i riktiga livet? 

Ingen vet att en själv är en NPC. Det är inte en lätt sak att komma fram till. Svårare att erkänna. Men det förekommer. 

Filmen Click, till exempel. Sandler sätter sig själv i autopilot för han är less på att vänta på sin befodran. Allt han gör är går i sitt inarbetade spår, reagerar på omvärlden på sitt inarbetade manér. Vet inte att tiden går. 

Westworld. En nöjespark fylld med NPCs. Som inte vet att de är det. Men det går inte att särskilja mellan dem och levande. Beteendet är klockrent. Programeringen är sann. 

Precis som du. 

Även jag. 

… 

Det enda sättet jag vet hur man kan bryta programmeringen är medvetenhet. Mindfullness kan hjälpa. Vakenhet. Medveten närvaro. Bara då kan man göra egna val, istället för de inprogrammerade förvalen. 

Gör dina egna val, Jonthe. Även när det inte känns som det behövs. Särskilt när det känns tungt. Det enda i livet värt att värdera är förmågan att värdera. Ett liv utan den förmågan är utfyllnad åt andra som har den förmågan.