Om Hajna Svamlarns svaghet

Jag har många olika tankar jag utvecklar i många olika riktningar. Jag har ofta fel. Blundar för någonting uppenbart, översimplifierar eller rakt av börjar med fel premisser.

Men en punkt återvänder alltid. Jävligt många av problemen som finns finns för att människor är för fokuserade på sig själva. De blundar för vad som sker runt omkring dem. De gör val baserat på egen vinning. De vill ha mer. De är inte utilitaristiska av naturen. Jag tror inte det går att ändra på. Vi har den värld vi förtjänar. Jag vill ändra på den, men jag vet inte hur. Jag kan inte ens behålla vänner, vad kan jag göra för att övertala folk att sluta fokusera på det de anser är viktigt?

Igår föraktade jag mig själv för att vänner svek mig. Söp. Vaknade fylld av ångest. Märkligt att jag inte grät.

Jag behöver en likasinnad i mitt liv. Jag klarar inte av att vara stark själv. Men det skulle kräva att jag släpper in den människan. Jag vet inte om jag kan klara av det. Jag vet inte om jag inte kommer börja hata den människan när den sett för mycket av mig. Det har hänt förut.

Jag är livrädd för att utelämna mig själv. Att lita på att andra inte använder informationen om mig för att skada mig. Eller att de inte gillar det de hör, väljer att lämna mig. Frysa ut mig. Förakta mig.

Det kanske är ett kontrollbegär? Jag ogillar när folk sprider vidare information om mig, oavsett motivation till den handlingen. Berättar jag någonting för person A får jag en impuls av ilska när person B nämner den informationen. Det spelar ingen roll om informationen är personlig, jag har svårt att andra pratar om mig när jag inte vet vad de säger. Till och med om jag vet vad de säger.

Jag hatar när folk behöver förlita sig på mig. jag hatar när jag behöver förlita mig på någon annan. Men jag hatar känslan av ensamhet.

Det finns många opublicerade inlägg här. En del är halvtänka tankar. De flesta är som det här inlägget, fokuserat på mig istället för världen.

Jag mår inte bra när jag fokuserar på mig. Depression, ångest, stress, likgiltighet. Alltid någon av de känslorna.

Jag kan ha kärlek mot världen, men inte mot mig själv. Jag kan inte acceptera att ta emot den heller. Inte konstigt att jag är så jävla turbulent i hjärnan. Jag är fylld av motsägelser.

Innan jag gör någonting annat måste jag lista ut min egen dissonans. Lära mig att ta kärlek. Annars är det inte äkta att ge den.

Ett inlägg helt utan röd tråd. Men detta visar tydligt mina nuvarande tankemönster. Eller snarare avsaknaden av mönster. Kaos. Ostyrt kaos. Jag tror jag behöver skriva fler introspektiva inlägg. Jag måste nysta ut det här innan jag kan göra någonting annat.

Om utvikning på internet

Detta är min blogg. Den är öppen för resten av världen. Vem som helst med tillgång till internet och med kunskap om det svenska språket och/eller Google Translate kan läsa det jag skriver.

Öppen säger jag. Jag har inte berättat URL:en för någon, så även om någon skulle råka snubbla över sidan är det försumbar risk att denne skulle veta vem jag är.

Detta är, i sin essens, en dagbok. Som jag postar på internet.

Jag finns på nätet, kom se mig där på rygg

Skriv i min gästbok att du tycker jag är snygg

Jag finns på nätet, och om du vill ha mer

Jag finns på nätet bara kom och ladda ner

M. I. D gör intressanta texter. Intressant är även hur träffande jag anser den här är.

I den jakt på uppmärksamhet

Som speglar samhällets mentalitet

Om horor och köttgrottor

Googlade ”Why is prostitution immoral”. Jag får inget bra svar. De som säger det är omoraliskt grundar argumenten i att:

• Det gör kvinnor till slavar. 
• Religioner säger det är fel. 
• Det är äckligt att sälja sin kropp för pengar. 

All form av slaveri är föraktfullt. Men det behöver inte finnas ett likhetstecken mellan slaveri och protitution. Det behöver inte vara mer än tillgång och efterfrågan. Det behöver inte finnas tvång inblandat. Det behövs inga pimps eller bordellmammor. Det behövs inga tvång att ta alla potentiella kunder, oavsett vad horan anser om köparna. Problemet, ur det argumentets synvinkel, är hur prostitution behandlas. Och det går att göra någonting åt. 

Att religioner ska ha någonting att säga om detta strider jag mot i grunden. Denna fråga har ingenting med det spirituella att göra. 

Sen sista punkten. Det en hora gör är att dedikera sin tid och energi åt en uppgift, i utbyte mot resurser. Som en kontorsnisse. Rörmokare. Läkare. Att du anser det äckligt är inte skäl till att skapa förbud. Om horan arbetar utifrån fri vilja anser hen att det inte är äckligt. Varför ska dina åsikter väga tyngre än hennes, om det är hen som utför akten? 

Massage är okej att köpa. Det lättar spänningar i kroppen. Massage med happy ending är inte okej. Bara för att massageterapeuten tar på etogena zoner. 

Det där är en tradition vi skapat. Den traditionen har ingen grund. Sex är inte någonting heligt. Det är okej att runka, bli avrunkad, bli peggad, oralt, analt, s&m, avföringssex, whatevs. Sålänge det sker mellan två eller fler villiga individer. Det spelar ingen roll om pengar byter ägare i samband med akten. Och jag kan ärligt talat inte förstå att det finns folk som anser att det gör det. Sidan som ploppade upp när jag googlade visade en poll. Ungefär hälften av svarande ansåg prostitution omoraliskt. Andra hälften ansåg det okej. Jag vet inte hur representativa siffrorna är, men för mig är det skrämmande siffror. Det betyder att det finns många som är stolta över att ha arbiträra restriktioner på mänskligheten. Eller så vågar de inte fundera. 

”Då är du feg, eller lurad av all propaganda.”,  Köttgrottorna – Propaganda. 

Om Hajnas religion

Saker som inte går att mäta. Minnen, upplevelser, tankar, medvetanden, känslor. 

Man kan försöka mäta återberättandet eller effekten av ovan nämnda luddigheter, men aldrig sätta en siffra på själva tingen. Matematiken har kommit jäkla långt, i och med att grunderna är tydliga. Självklara. 1+1=2 och sånt. Spirituellt saknar vi en sådan grund. Jag vet inte ens om det finns. 

Vi förankrar oss i påstådda grunder istället. Vi skapar gudar som en basis. Klänger oss fast i den grunden oavsett hur väl det passar in i omvärlden. De etablerade religionerna står i motsats till vetenskapen. Man får inte kalla sig en äkta vetenskapsman om man tror på ett högre väsen. Det är ovetenskapligt. Man får inte kalla sig äkta troende om man säger att dinosaurier fanns. Det strider mot grunden att gud skapade oss som sin avbild, eller hur de säger. 

Som det är nu måste man göra ett val. Antingen värna om det omätbara spirituella, eller värna om det logiska mätbara. 

Jag vill inte ha det så. Det går att ha teologiska tankar samtidigt som materiella. Begränsningen ligger i hur dagens religioner kämpar för att behålla sin plats. Förhållningssätt, riter och traditioner som skadar, förhindrar eller strider mot den vetenskapliga utvecklingen behålls till varje pris. Det är inte konstigt att folk väljer ateism. 

Men det är skadligt att folk gör det. De blundar för halva sig själva och hela skälet till sin existens. 

Jag vill se en religion som kan arbeta i symbios med kunskap. En som vågar ändra sig efter ny information. En som inte förutsätter att vi är universums center. En som inte behåller traditioner för traditionernas skull. En som uppmuntrar sökandet av kunskap. En religion som inte skapar arbiträra lagar inom det materiella. Heller inte inom det spirituella. 

En religion skapad av den spirituella motsvarigheten av 1+1=2. 

Frågan är, vad står 1 för? 2? +? =? 

Om jag skulle skapa nästa religion, vilka teser skulle jag ha? 

• Det enda av värde är förmågan att värdesätta. 
• Du är ingenting i det stora. Du är en vattenmolekyl i en mitokondrie i en cell vars uppgift är att producera vänster lilltås nagel i en människa i en värld som finns i ett universum. I tid och rum. 
• Ifrågasätt allt. Alla frågor är värda att ställa och söka svar på. 
• Lyssna på dina känslor. Dina tankar. Låt aldrig omvärlden bestämma vad du ska känna. Dissonans skapas när du ignorerar dig själv. Den dissonansen för du över på andra. Ingen blir hjälpt av att du beter dig ”tappert”  och ”håller ut”. 
• Sök kunskap, om inte annat så för kunskapens skull. 
• Din kropp är ett tempel, värna det. Din planet är ett tempel, värna den. Ditt universum är ett tempel, värna det. 
• Behandla allt med kapacitet för att känna eller tänka med respekt. Är du osäker om det du möter har tankar eller känslor, behandla det som om du visste det hade det. 
• Ingenting är värt att censurera. Det priset är alltid för högt. 

Otydligt, hoppigt och grumligt. Men det är grundpelare som mänskligheten skulle må bättre av att ha i sina sinnen. Enligt mig. Jag kommer försöka formulera ovan lista bättre i framtiden. 

Inte så teologiskt, dock. Så det är inte en religion, per se. Eller alls. Mer som en brygga mellan religioner och vetenskaper? Ett förhållningssätt som möjliggör bådas samtidiga existens? Är det det jag vill uppnå? 

Ja. Jag tror det. Om man tror på Deus, reinkarnation, Vishnu, Quezacotl eller Allah spelar ingen roll, egentligen. Problemet är när tron tar sig rätten att påverka annat. Problemet är översättningen mellan det spirituella och det materiella. Då skapas lagar om böggiftemål, niqabs, mänskliga offergåvor och korståg. 

Religioner, som de är nu, är giftiga. Motpolen ateismen har därför etablerats, men den är lika giftig. 

Om ägande och potatis

Denna ansedda äganderätt. Att välja ut valfritt substantiv inom synhåll och säga att ingen annan får röra det. Om andra också vill ha ditt substantiv tvingas du ta till medel för att skydda det. Stängsel. Lagar. Hot om våld. Faktiskt våld. Restriktioner. 

Kan man klandra tjuvar för att de försöker ta det de önskar av andra? De beter sig inte värre än de som claimade det önskvärda först och håller andra borta. Båda grupperna är lika giriga. 

”Jag tog den här först!”, säger barnen i konflikter om leksaker på dagis. ”Ni måste lära er att dela med er”, säger dagisfröken. Det är lätt för henne att säga, när hen inte har ett eget begär till leksaken. 

När det inte finns ett överflöd, vilka kriterier ska styra fördelningen av resurser? Låt oss säga en bördig jordplätt med potatisplantor som exempel. Vem ska ha tillgång till den? Den som behöver potatisen mest? Den som kan nyttja marken bäst? Eller som det är nu, den som först satte ett staket runt den? 

Jag säger inte att det är fel att anse att ting är ens egna. Kommer någon som önskar ta min mobil kommer jag till svars försöka behålla den. Det skulle krävas rejäla övertalningar för att jag skulle ens börja reflektera över att ge bort den självmant. Det jag säger är att tjuvarna inte är ett huvudproblem. De är en effekt av någonting mer grundläggande. Kanske någonting vi aldrig kommer bli av med. 

Är girighet någonting mänskligheten aldrig kan bli fri från? Jag tror det är för svårt för oss att ens försöka, så som vi är nu. Såvida vi inte lyckas skapa överflöd av allt tänkbart åtråvärt kommer vi strida om resurser.