Om desalinering och lyxtigrar

Hur fan kan brist på rent vatten vara ett problem? Det kallas för en kris, till och med. Det finns otal med föreningar och dylikt som begär pengar för att kunna hjälpa folk få vatten utan patogener eller salt. 

Så borde det vara. Att folk ska ha rent vatten alltså, inte att det ska finnas såna föreningar. Det löser inte problemet. Det sätter bara plåster på det, när det som krävs är en operation. 

Det är lätt att rena vatten. Allt som behövs är en värmetålig behållare (kokkärl) med lock, en till värmetålig behållare av mindre slag,  eld och tid. Med det kan allt vatten som finns att tillgå renas. Även saltvatten renas från saltet. Inga patogener överlever. Föroreningar bryts ner. En del av dem åtminstone. 

Att folk som lever i ökenområden har problem är ursäktbart, om att hitta vätskan inom gångavstånd är en svårighet. Sådana grupper borde hjälpas. Att omlokera närmre vatten. 

Men hur fan kan det vara ett problem i Haiti? Tydligen kämpar de massor med vattenbrist. Det är en jävla ö. Omgiven av vatten som på närapå gratis sätt kan omvandlas till drickbart. 

Är det okunskap hos befolkningen? Eller missar jag någonting? Om jag efter 2 minuters googlande i badkaret både finner problemet och en lösning, hur kan de 10 miljoner människorna där inte ha löst problemet, när de lever i det? 

Är det en konspiration? Försöker herrarna i höga hattar hålla folket i ständig brist? 

Att desalinera vatten i stor skala är dyrare än att skaffa vatten från redan rena depåer. Men det måste inte vara i stor skala. Varje individ kan göra det själv. Det finns metoder att använda solljus istället för eld, om det är brist på virke. Det tar tid, men har folket något bättre för sig än att se till sin överlevnad? Processen är till och med självgående, så man behöver inte vaka över den. Sålänge man kan lita på sina grannar. 

Det finns även många system med membranfiltrering. Mindre energikrävande, dyrare engångkostnader. Om folket inte kan filtrera själva, är det inte värt av staten deras att införskaffa sådana membran i överflöd? Vad är viktigare att lägga pengar på? Ferraris och vitfärgade tigrar? Försvar mot inbördeskrig, startade av problemet? 

Jag vet inte vad flaskhalsen är, men det är antingen okunskap eller girighet. Inget av alternativen är acceptabelt.

Om organismers medvetande och grässtråns potential för abstrakt matematik, samt om respekt för herpesvirusets känslomässiga liv

Det finns två mentala delar av ett medvetande. Intellekt och emotioner.

 

Intellekt uppstod i oss av evolutionen. En smart varelse har större möjlighet att påverka omvärlden till sin fördel. Vi är de smartaste varelserna vi känner till. Vi hade tur att det var vi som klättrade i träd, vilket gav tummar, finmotorik och dylikt. Det gav oss verktyg att påverka världen. De av oss som utöver det funderade på vad mer tummarna och fingrarna kunde åstadkomma upptäckte att vassa stenar, snören och pinnar kunde skapa vapen som satte oss högst i näringskedjan. Vi kunde jaga lättare och snabbare. Vi fick fritid att fundera på vad mer våra händer kan göra.

Intellekt gav oss dessutom möjligheten att vidareförmedla kunskapen vi samlat. Vi skapade språk. Avbildningar. Skrift. Internet. Vi lär våra unga det vi lärt oss, så de kan fokusera på det vi inte hann lära oss. Intellekt är en kulminerande snöboll.

Intellekt är att se världen och styra sitt beteende efter det. I sin utvecklade form även att manipulera världen till sin fördel. Vi leder i intellekt just nu, men det betyder inte nödvändigtvis att vi kommer vara de smartaste varelserna som funnits.

Ett grässtrå, till exempel, lever. Det bär DNA, det känner av omvärlden och anpassar sig därefter. Om gravitationen drar neråt vet strået att det borde växa uppåt. Är det brist på vätska får rötterna växa mer. Är det brist på solljus får bladet växa mer.

Uppstår behovet vid något tillfälle kanske gräs kommer mutera till sig flageller, börja krypa runt. Kanske flagellerna får egna flageller för att skapa bättre grepp. Detta grepp kanske gör det möjligt för gräset att bära runt resurser det samlar på sig under färden. Kanske inte bara resurser. Vassare, mindre och lägre stående grässtrån som kan utnyttjas till att påverka omvärlden. Som ett verktyg. Eller vapen. Eller bränsle för eld. Eller, om ytterligare 2 000 000 år, som en penna för att räkna kvantfysik med.

Intellekt hjälper oss att leva, men inte mer än så. Det är inte mer än ett evolutionärt verktyg.

 

Emotioner är den spirituella delen av medvetandet. Drivkraften. Vi bryr oss inte om att påverka världen om vi inte känner någonting inför den. Smärta, hunger, trötthet, avundsjuka,sorg, kåthet och njutningskänslor etcetera krävs för att vi inte bara sätter oss på marken tills vi dör.

Finns det någon anledning för dig att tro att du står högre upp än andra inom emotionellt medvetande? Finns det folk som känner känslor mer/bättre än dig? Mindre/sämre? Jag tror inte det. Jag tror vi alla har samma emotionella spann. De individuella skillnaderna finns i vad som triggar känslor, samt hur känslorna visas. Vi lär oss tidigt att inte gråta och skrika. Fördunkla känslouttrycken. Inte visa vad man känner om det man känner vore obehagligt för omvärlden att veta att man känner.

Det är en premiss i min tankegång. Alla människor känner alla känslor lika starkt. Skillnaderna är vad som får de att uppstå samt hur starkt de visas. Utifrån det kan tesen att alla människor har lika värde ha en grund.

Jag observerar min kisse ofta. Det är mycket som går förlorat i översättningen raser emellan, men jag tycker mig se ett känslomässigt spann likt det människor kan uppvisa. Jag ser inget skäl till att anse att katter är sämre än oss på att känna. Samma för hundar. Hästar. Kaniner. Grisar. Råttor. Ormar. Faktiskt samtliga djur vi kan domesticera (som jag i nuläget kommer på) kan uppvisa känslor som människor kan uppvisa.

Om vi sätter det som en till premiss har djur lika värde som människor. Jag har inte tänkt färdigt, men i dagsläget står jag för det. Det gör mig inte till vegan, dock. Att något måste dö för att något annat ska leva är en grundläggande lag för livet. Man kan respektera en kossas liv och ändå äta dess fermenterade mjölk och tacokryddade kött.

Vart går gränsen, dock? Kan fjärilar uppleva känslor? Träd? Gräs? Myror? Malariaparasiter? Staphylococcus aureus? Yersinia pestis? Herpes Simplex typ 1? De kanske kan känna saker, precis som vi. Men om de gör det har vi inget sätt att detektera det på. De må sakna hjärnor eller avancerade nervsystem, men vi har inget bevis att det är ett krav för emotionellt medvetande. Men vi är, som tidigare sagt, smarta. Vi kan nog komma på något sätt att detektera det, ifall det finns, så småningom. Men tills dess skadar det inte att respektera allt som lever, ifall ifall.

 

 

 

 

Brev till mig i dunklet

Sluta dricka. Sluta snusa. Styr din kropp till något du inte skäms över. 

Sluta slösa tid. Energi. Pengar. Resurser. 

Dare to care. Älska. Visa vem jag är. Släpp in de som är värda att bli insläppta. Var öppen för alla. 

Be inte om ursäkt för min existens. Tillåt mig själv att finnas. 

Fly inte. Bemöt alla känslor och tankar. Tillåt mig själv att känna. 

Endgame? 

Varför? Varför ska man bry sig? Vad vill jag ha? Varför ska jag leva? 

Jag vet inte. Men jag vet att jag kan få reda på det, om jag följer ovanstående. 

Kanske. 

Värt att testa.