Om organismers medvetande och grässtråns potential för abstrakt matematik, samt om respekt för herpesvirusets känslomässiga liv

Det finns två mentala delar av ett medvetande. Intellekt och emotioner.

 

Intellekt uppstod i oss av evolutionen. En smart varelse har större möjlighet att påverka omvärlden till sin fördel. Vi är de smartaste varelserna vi känner till. Vi hade tur att det var vi som klättrade i träd, vilket gav tummar, finmotorik och dylikt. Det gav oss verktyg att påverka världen. De av oss som utöver det funderade på vad mer tummarna och fingrarna kunde åstadkomma upptäckte att vassa stenar, snören och pinnar kunde skapa vapen som satte oss högst i näringskedjan. Vi kunde jaga lättare och snabbare. Vi fick fritid att fundera på vad mer våra händer kan göra.

Intellekt gav oss dessutom möjligheten att vidareförmedla kunskapen vi samlat. Vi skapade språk. Avbildningar. Skrift. Internet. Vi lär våra unga det vi lärt oss, så de kan fokusera på det vi inte hann lära oss. Intellekt är en kulminerande snöboll.

Intellekt är att se världen och styra sitt beteende efter det. I sin utvecklade form även att manipulera världen till sin fördel. Vi leder i intellekt just nu, men det betyder inte nödvändigtvis att vi kommer vara de smartaste varelserna som funnits.

Ett grässtrå, till exempel, lever. Det bär DNA, det känner av omvärlden och anpassar sig därefter. Om gravitationen drar neråt vet strået att det borde växa uppåt. Är det brist på vätska får rötterna växa mer. Är det brist på solljus får bladet växa mer.

Uppstår behovet vid något tillfälle kanske gräs kommer mutera till sig flageller, börja krypa runt. Kanske flagellerna får egna flageller för att skapa bättre grepp. Detta grepp kanske gör det möjligt för gräset att bära runt resurser det samlar på sig under färden. Kanske inte bara resurser. Vassare, mindre och lägre stående grässtrån som kan utnyttjas till att påverka omvärlden. Som ett verktyg. Eller vapen. Eller bränsle för eld. Eller, om ytterligare 2 000 000 år, som en penna för att räkna kvantfysik med.

Intellekt hjälper oss att leva, men inte mer än så. Det är inte mer än ett evolutionärt verktyg.

 

Emotioner är den spirituella delen av medvetandet. Drivkraften. Vi bryr oss inte om att påverka världen om vi inte känner någonting inför den. Smärta, hunger, trötthet, avundsjuka,sorg, kåthet och njutningskänslor etcetera krävs för att vi inte bara sätter oss på marken tills vi dör.

Finns det någon anledning för dig att tro att du står högre upp än andra inom emotionellt medvetande? Finns det folk som känner känslor mer/bättre än dig? Mindre/sämre? Jag tror inte det. Jag tror vi alla har samma emotionella spann. De individuella skillnaderna finns i vad som triggar känslor, samt hur känslorna visas. Vi lär oss tidigt att inte gråta och skrika. Fördunkla känslouttrycken. Inte visa vad man känner om det man känner vore obehagligt för omvärlden att veta att man känner.

Det är en premiss i min tankegång. Alla människor känner alla känslor lika starkt. Skillnaderna är vad som får de att uppstå samt hur starkt de visas. Utifrån det kan tesen att alla människor har lika värde ha en grund.

Jag observerar min kisse ofta. Det är mycket som går förlorat i översättningen raser emellan, men jag tycker mig se ett känslomässigt spann likt det människor kan uppvisa. Jag ser inget skäl till att anse att katter är sämre än oss på att känna. Samma för hundar. Hästar. Kaniner. Grisar. Råttor. Ormar. Faktiskt samtliga djur vi kan domesticera (som jag i nuläget kommer på) kan uppvisa känslor som människor kan uppvisa.

Om vi sätter det som en till premiss har djur lika värde som människor. Jag har inte tänkt färdigt, men i dagsläget står jag för det. Det gör mig inte till vegan, dock. Att något måste dö för att något annat ska leva är en grundläggande lag för livet. Man kan respektera en kossas liv och ändå äta dess fermenterade mjölk och tacokryddade kött.

Vart går gränsen, dock? Kan fjärilar uppleva känslor? Träd? Gräs? Myror? Malariaparasiter? Staphylococcus aureus? Yersinia pestis? Herpes Simplex typ 1? De kanske kan känna saker, precis som vi. Men om de gör det har vi inget sätt att detektera det på. De må sakna hjärnor eller avancerade nervsystem, men vi har inget bevis att det är ett krav för emotionellt medvetande. Men vi är, som tidigare sagt, smarta. Vi kan nog komma på något sätt att detektera det, ifall det finns, så småningom. Men tills dess skadar det inte att respektera allt som lever, ifall ifall.

 

 

 

 

Lämna en kommentar