Om Hajnas religion

Saker som inte går att mäta. Minnen, upplevelser, tankar, medvetanden, känslor. 

Man kan försöka mäta återberättandet eller effekten av ovan nämnda luddigheter, men aldrig sätta en siffra på själva tingen. Matematiken har kommit jäkla långt, i och med att grunderna är tydliga. Självklara. 1+1=2 och sånt. Spirituellt saknar vi en sådan grund. Jag vet inte ens om det finns. 

Vi förankrar oss i påstådda grunder istället. Vi skapar gudar som en basis. Klänger oss fast i den grunden oavsett hur väl det passar in i omvärlden. De etablerade religionerna står i motsats till vetenskapen. Man får inte kalla sig en äkta vetenskapsman om man tror på ett högre väsen. Det är ovetenskapligt. Man får inte kalla sig äkta troende om man säger att dinosaurier fanns. Det strider mot grunden att gud skapade oss som sin avbild, eller hur de säger. 

Som det är nu måste man göra ett val. Antingen värna om det omätbara spirituella, eller värna om det logiska mätbara. 

Jag vill inte ha det så. Det går att ha teologiska tankar samtidigt som materiella. Begränsningen ligger i hur dagens religioner kämpar för att behålla sin plats. Förhållningssätt, riter och traditioner som skadar, förhindrar eller strider mot den vetenskapliga utvecklingen behålls till varje pris. Det är inte konstigt att folk väljer ateism. 

Men det är skadligt att folk gör det. De blundar för halva sig själva och hela skälet till sin existens. 

Jag vill se en religion som kan arbeta i symbios med kunskap. En som vågar ändra sig efter ny information. En som inte förutsätter att vi är universums center. En som inte behåller traditioner för traditionernas skull. En som uppmuntrar sökandet av kunskap. En religion som inte skapar arbiträra lagar inom det materiella. Heller inte inom det spirituella. 

En religion skapad av den spirituella motsvarigheten av 1+1=2. 

Frågan är, vad står 1 för? 2? +? =? 

Om jag skulle skapa nästa religion, vilka teser skulle jag ha? 

• Det enda av värde är förmågan att värdesätta. 
• Du är ingenting i det stora. Du är en vattenmolekyl i en mitokondrie i en cell vars uppgift är att producera vänster lilltås nagel i en människa i en värld som finns i ett universum. I tid och rum. 
• Ifrågasätt allt. Alla frågor är värda att ställa och söka svar på. 
• Lyssna på dina känslor. Dina tankar. Låt aldrig omvärlden bestämma vad du ska känna. Dissonans skapas när du ignorerar dig själv. Den dissonansen för du över på andra. Ingen blir hjälpt av att du beter dig ”tappert”  och ”håller ut”. 
• Sök kunskap, om inte annat så för kunskapens skull. 
• Din kropp är ett tempel, värna det. Din planet är ett tempel, värna den. Ditt universum är ett tempel, värna det. 
• Behandla allt med kapacitet för att känna eller tänka med respekt. Är du osäker om det du möter har tankar eller känslor, behandla det som om du visste det hade det. 
• Ingenting är värt att censurera. Det priset är alltid för högt. 

Otydligt, hoppigt och grumligt. Men det är grundpelare som mänskligheten skulle må bättre av att ha i sina sinnen. Enligt mig. Jag kommer försöka formulera ovan lista bättre i framtiden. 

Inte så teologiskt, dock. Så det är inte en religion, per se. Eller alls. Mer som en brygga mellan religioner och vetenskaper? Ett förhållningssätt som möjliggör bådas samtidiga existens? Är det det jag vill uppnå? 

Ja. Jag tror det. Om man tror på Deus, reinkarnation, Vishnu, Quezacotl eller Allah spelar ingen roll, egentligen. Problemet är när tron tar sig rätten att påverka annat. Problemet är översättningen mellan det spirituella och det materiella. Då skapas lagar om böggiftemål, niqabs, mänskliga offergåvor och korståg. 

Religioner, som de är nu, är giftiga. Motpolen ateismen har därför etablerats, men den är lika giftig.